fredag 31 oktober 2014

Havet ligger som en oljad spegel det är klart och nästan ljummet i luften.
Att lura en öring i detta vädret känns övermäktigt.
Men tänk att få lägga flugkasten utan störande vind!


Helt plötsligt bryter en fena ytan, bara spetsen på rygg och stjärtfenan syns.
Kastet ligger perfekt och fisken tar direkt. En blank tvåkilosfisk hoppar flera gånger innan den går loss.


När svallet efter första fisken lagt sig dyker nästa öring upp.
Missar kastet med flera meter och räknar inte med ett våldsamt hugg, tappar linan i mothugget och fisken går naturligtvis loss.
Tredje fisken får fluglinan rakt över sig och tar adjö med en plog mot djupare vatten.


Ytterligare en öring kommer in inom "håll" men är inte intresserad av flugan.
Öringfiske på vakande fisk när havet ligger som en spegel hör inte till vanligheterna och allt är över när solen dalar.
Det sista jag ser innan hemfärd är en öring  som kör runt långt ut på revet....får nog ställa klockan.


torsdag 30 oktober 2014

Denna morgon var marken frosttäckt och dimslöjorna drog förbi mellan buskarna.
En fantastisk vy att vakna till som förstärktes av en överflygande flock mindre sångsvan.

  
Tillsammans med ett spegelblankt hav blev kvällsljuset lika omtumlande, fantastiska färger.


Små färgklickar finns överallt nere i hagen, bara man tittar noga.


Olika färger, olika former...


...men även snygga mönster.


Den här ska få en ny form och färg.....i stekpannan!


onsdag 29 oktober 2014

Medan solen går ner över sundet försökte vi i det sista ljuset plocka ihop svamp till kvällens svampmacka.


Vi har fått bra hjälp att hitta trattisar.
Vår hund har, utan nämnvärd träning, fått upp näsa för svamparna.
Men man får vara snabb, han tycker svamp är gott.


Jodå, det lär bli svampmackor ikväll....men inte till Lowe, han har redan ätit upp sin ranson.


tisdag 28 oktober 2014

Kuststräckan öster om Dödevi är speciell på många sätt, strandremsan här för tankarna till en skotsk hed. Under augusti och september brukar här finnas gott om vadare.
Inga vadare i eftermiddag men väl rastande snösparvar, svårt att se sig mätt på denna vackra fågel.


Trots kraftig vind så rastar och födosöker dessa sparvar nästan alltid längst ut på uddarna.


Men rastande småfåglar få se upp, sparvhöken patrullerar av udden på jakt efter föda.


Den här stenen hittar man här ute, en riktig kryssten som dessutom verkar välbesökt.


Uddens kvigor har "tagit vinter" men har tydligen ersatts av andra kreatur.
Ett helt gäng med rådjur betade i hagen.


måndag 27 oktober 2014

Solen på väg ner och ute på udden är det ett riktigt fint kvällsljus.
Nu skall Lowe fotograferas, jycken i förgrunden och fyren bakom, det är målet.
Här ska du sitta!


Sitt kvar!


Inte den minen nu!


Så till sist.....det här blev resultatet.


söndag 26 oktober 2014

Fortfarande droppar det ner små kustpiparflockar.


Hällarna på Neptuni är en bra matplats vid lågvatten.
Idag var vattennivån sådär lagom för vadare.


Även knölsvanarna hade intagit hällarna men då kanske mer som viloplats i höstsolen.


En och annan fjällvråk dröjer sig fortfarande kvar och varför ska man dra mot syd när det plötsligt känns som en septemberdag....en dag med fantastiskt höstväder.




lördag 25 oktober 2014

Kuling från syd och regnet hänger i luften, en riktig senhöstdag.
Snart borde väl dom första snösparvarna rasta på udden.
Jodå, plötsligt satt dom där, nästan framför fötterna.


Deras läten är behagliga och passar bra till färgerna.


fredag 24 oktober 2014

Markerna kring Gillberga och Jordhamn betas av "urdjur", åtminstone ser Highland cattlekorna ut så.
Länge stod den här kossan och verkade imponerad över den fantastiska vyn över sundet.
I horisonten syns Blå jungfrun.


Går man ner till stranden och vänder blickarna åt andra hållet får man denna vy framför sig.
Ganska mäktigt!


Skurkvarnen i Jordhamn har fått sin ena vinge lagad....hel och ren igen.


 Man kan undra hur det står till med denna gamla båtvinsch.
Jag tror faktiskt att den fungerar.


torsdag 23 oktober 2014

Då fick man för sig att fota i svartvitt och det kan väl passa bra så här års...hmm.
Morgonturen med Lowe gick som vanligt till udden, han ser ut att trivas i svartvitt.


Skärsnäpporna fick behålla sin naturliga näbb och benfärg, i övrigt svart och vitt.


Den här kärrsnäppeflocken ser ganska fräck ut.


Champinjonerna sjunger nu på sista versen....och hattarna på sned.


onsdag 22 oktober 2014

Det är nåt speciellt med dom där skärsnäpporna, en tuff och härdig vadare som står emot kalla vinterdagar med is och snö.
Med deras mått mätt var det rena finvädret idag, hela tio plus!
Till och med kärrsnäpporna verkade trivas denna höstdag.


Fyra skärsnäppor och tre kärrsnäppor kamperade ihop på Neptunis kalkhällar.
Här två skärsnäppor till vänster och kärrsnäppa till höger.


Skärsnäpporna är ganska gråmurriga till färgen, ben och näbb har dock en fin orange ton. Färgmässigt är dom riktigt snyggt "stajlade".



tisdag 21 oktober 2014

Neptuni åkrar är en mycket speciell lokal, nu på senhösten ser det ut som en grå stenöken.
I dagens regnväder såg man knappt några färger alls...naturen presenterade sig i grått.
Prutgässens färger passade väl in.


En kärrsnäppeflock svischade plötsligt förbi...


...landade och födosökte i en yster "vågdans" på kalkhällarna.
Ett par kustpipare fanns också på plats.
Men, finns det ingen skärsnäppa på plats?


När "kärror" och "pipare" lämnat platsen finns en ensam fågel kvar.
Visst är det en skärsnäppa, kortbent med satt profil och gråmurrig.
Passar väl in i dagens gråskala.


Plötsligt hördes ett välkänt läte och strax landade höstens första snösparv.
Normalt brukar man se dom rasta i stora flockar men denna var ensam.
Även dessa färger passar in i miljön, fågeln syns ju knappt.


Efter någon timmes vandring på Neptuni i ösregn kände man sig ungefär som denna kärrsnäppa.
Våt och frusen.


På hemvägen passerade jag denna knölsvansfamilj.
Den vuxna fågeln får bjuda på eftermiddagens enda "riktiga" färg....en orange näbb.




måndag 20 oktober 2014

Idag kom fjällvråkarna i en strid ström i riktning mot syd.
Den starka västvinden tryckte över vråkarna på öns östra sida och avsaknaden av termik gjorde att fjällvråkarna kom på låg höjd runt om vårt hus...häftigt.


Än häftigare blev det när denna gigant dök upp på arenan, en pilgrimsfalk!


Tätt förföljd av en kaxig sparvhök!


Fåglarna bjöd på hissnande flyguppvisning.


Sparvhöken bör nog tagga ner nu, att ha "pillefalken"rakt ovanför måste väl ändå kännas sisådär....